Skrik om du brinner
 

Informationen

finns kvar i fettvävnader i hjärnan

och tar slutligen livet av människan

Hur ska någon minnas oss?

 

Språk från fem miljoner år

flockas i munhålan

En tunn hinna hud

att kläs över svällande pannben

Jag har snart inga lungor kvar

 

Familjefotografier och deras

svartvita pixlade

kusiner i tidningarna

Solbrända ryggar där gråskala går från

kota till kota böjda huvuden

Havet höjer handflatan

Det finns ingen horisont

 

Informationen dödar oss

en nedräkning

Hur ska någon minnas oss

när vi lagras så labilt

Tusen kanaler slåss

varje natt

om det ransonerade syret

Osynliga rutmönster

Himlen hinner inte

det blir bristningar

i huden

(drömtecken)

Jag har inte hjärta att berätta

 

Det finns ingen horisont bara

Gula löpsedlar med bilder av barn

ser ut som att de somnat

med ansiktet i sanden

Havet kallar hem sina rester

 

Vi bär våra flaggor på insidan

i väntan

på att bli hemropade igen

Ja

till just de sjuka planeterna