Natten är svart och full av troll och kanoner

Natten är svart och full av troll
och kanoner
Höstregnen har slutat regna
Därute under månen
går djuren, hemliga och varma

I RADION SJUNGER ELVIS

Jag tar mig själv i handen
Drar mig upp
Men det knakar svart om
köttmörkret

Malmös förorter är som tårtor,
i många lager fyllda med
människomöss, sur grädde
och läckande batterisyra

I radion sjunger Elvis

Jag vill inte gå härifrån

Drar och sliter i mina knäppande
träbräckliga leder

Vänder på pärmen och
läser boken från andra hållet,
det tar aldrig slut

MED TROLL OCH KANONER

Inga minnen här, som en gammal bil
glömd i skogen

Sträcker nacken, inget gör ont
Mina händer flyger till en bokskog

En stuga med rum med ljus:

Andras minnen –
jag har tagit dem på mig, som stämplar
från fjärran länder i ett gammalt pass

Mina händer flyger, vänder tillbaka
Jag går, parketten knarrar

Dagen blir perfekt